Det blev inte som vi tänkt men det blev valpar

Efter en sömnlös natt med en hjässande Stina hade jag sett fram emot att tillbringa dagen med en valpning. Jag hade förberett med bord och bekväm stol och en provisorisk säng bred vid valplådan.
Att följa tiken från öppningsstadiet in i det sk utdrivningsstadiet, själva valpningen, det är det bästa med att ta en valpkull. Jag hade räknat med valpar på förmiddagen vilket var perfekt. Så långt var allt bra.
När Stina började få krystvärkar förstod jag ganska snabbt att det var något som var tokigt. Hon tog i så hon kräktes men ingen valp kom. Pratade med veterinär på telefon och jag gick in i Stina och kunde då känna en valp. Väntade och kollade igen om den kommit lägre ut men det hade den inte, Risken om man väntar för länge är att tiken blir helt utmattad, så jag bad Jan skjutsa upp mej o Stina till vår husveterinär som heter Tina. Tina försökte få tag i valpen men den var inte tillräckligt långt ut så vi lyckades inte

Vi beslöt då att åka till Läckeby för vad jag trodde ett kejsarsnitt. Väl där försökte veterinären få ut valpen, vilket inte gick, vi var helt övertygade om att den var död, men på väg in till ultraljudet så kom den ut. Vilken lycka när vi såg att den levde ! All personal kom springande när de hörde valpskriket. Det var fler än jag som hade en känslosam tår i ögat. Vilken lycka!!! 

Nu fick vi ett eget valprum till vårt förfogande där Stina skulle föda resten av kullen. När 4 tikar var födda efter många timmar , la Stina sig till ro med sina små fina valpar. Vi visste efter röntgen att det skulle finnas minst 2 till.  Vi väntade, å väntade men inget hände. Vi provade med stimulus, massage, kalcium, oxytocin. Men inget hjälpte.  Till slut bad jag om kejsarsnitt , vilket vi fick vänta på till kl 1 på natten då en annan hund som behövde opereras akut, kom emellan. Operationen gick bra och det visade sig att en död valp blockerat utgången och förmodligen var det pga det som Stina inte fick några värkar. Men bakom den döda låg en jättefin stor hane. Kl 3 på natten efter 13.5 timme i ett kalt rum , torftigt klädd, utan mat och framförallt utan sömn i 2 nätter körde vi de 13 milen hem med 5 sovande valpar i en kartong och en sovande mamma hund där bak. Ett under att inte vi också somnade.