Ketchupeffekten

I 3 veckor har jag väntat på att något ska hända, valparna har mest sovit och Stina har matat, städat o putsat. För en dryg vecka sedan flyttade valparna ut ur lyan och in i det större boendet och gissa om det hänt saker ! Vilken utveckling det är på valparna från dag till dag. De har fått tänder och tänder ska testas- Aj ! De äter egen mat, kissar o bajsar obehindrat och överallt. De leker med varandra och med Stina, de sliter i saker och klättrar i hyllor. Helt underbart  ! Trots denna ökade aktivitet sover de hela natten tills jag väcker dom på morronen. Livet när det är som bäst, tills nu....
Livet med valpar är inte alltid en dans på rosor vilket jag fått erfara med denna kullen. Det började ju inget vidare med en valp som satt fast och det slutade till sist med ett kejsarsnitt efter en lång dag. Sen var det den lugna perioden i 3 veckor- skönt - därefter blev Stina akut dålig. Förlamad i bakdelen och sedan oförmögen att resa sig. Det blev en lång sömnlös natt i väntan på att djursjukhuset skulle öppna. Jag hade kontakt  med veterinär under kvällen o natten på telefon. Jag trodde hon fått eklampsi- kalkförlamning, även om symtomen inte helt stämde. På  Djursjukhuset Valla konstaterades att hon inte hade eklampsi utan en låsning i ryggen. Vi åkte hem och Stina blev bättre med hjälp av smärtstillande men febern ville inte ge med sig. I lördags åkte vi åter igen in akut då febern var runt 40 grader. Där togs en ny sänka och denna gången låg den på 96 (förra 32 )och den ska vara < 10. Hon ömmade i hela kroppen och hon fick diagnosen polyartrit. Normalt sett behandlar man polyartrit med kortison med bra resultat, men nu var det ju 4 valpar som behövde sin mamma. Vi åkte hem med smärtstillande och en ny sänka skulle tas om 5-6 dagar. Stina mådde hyfsat bra, hon var trött men annars som vanligt och ingen smärta/hälta. När valparna var 4 veckor och febern fortfarande inte gett med sig åkte vi in för ett nytt prov. Provet visade att hon fortfarande hade hög sänka och vi tog beslutet att Stina hälsa går före valparnas diande.
Stina sattes på kortison och valparna fick sluta dia, det funkar bra. Stina har en overall på sig så hon kan vara med valparna och de älskar sin Robur Mother & puppy mat. 
Det är ingen dans på rosor alltid med uppfödning , det är oerhört slitigt när sånt här händer , det tär på sömnen, humöret och plånboken, men när man sitter där mitt i högen av 4 livsglada valpar som bara älskar en då är det faktiskt , ialla fall i den stunden, värt allt jobb.